Rasmus och luffaren

Rasmus på luffen

Rasmus är föräldralös och bor på ett barnhem. Här råder strikt ordning under ledning av den stränga fröken Hök. På barnhemmet bor även hans bäste kompis Gunnar. Men helst av allt önskar Rasmus att han hade egna föräldrar.

Ibland kommer det barnlösa par till barnhemmet för att adoptera ett barn men de väljer alltid flickor med lockigt hår, så om man är en barnhemspojke med rakt hår då kan man nästan lika gärna vara död, tänker Rasmus. Till slut bestämmer sig Rasmus för att ta saken i egna händer. Han rymmer och tänker själv försöka hitta sig en mamma och pappa. Om de inte har någon annan att välja på, så måste de ju ta en, tror Rasmus.

Precis så som Rasmus hade tänkt blir det inte. Han träffar i alla fall Paradis-Oskar, som kallar sig Guds rätte gök och går på luffen. Och det går rätt bra. Det händer så mycket när man går på luffen…

Citat

”Då gick det upp för Rasmus vad det betydde att vara luffare. I ett enda bländande ögonblick fick han klart för sig det vidunderliga i detta nya liv. Man kunde göra precis vad man ville. Man kunde äta och sova och vandra alldeles som det föll sig. Man var fri, så välsignat fri som en fågel i skogen.”

ur Rasmus på luffen