Skolan

1914 började Astrid i Vimmerbys småskola, ungefär samtidigt som första världskriget bröt ut. Det var lite läskigt att börja skolan tyckte Astrid och hade mamma Hanna med sig på uppropet. Prästen var där och ropade upp barnen och stämningen var så högtidlig att många barn blev rädda och började gråta. Även Astrid grät lite när hon fick sitt namn uppropat, så hon fick gå och sätta sig om hon ville. Men det ville hon inte alls.

Astrid till höger i bild, räcker upp handen

”Plötsligt försvann gråten. Jag hade sprängt blyghetsvallen och nu ville jag minsann vara kvar med de andra. Jag ville absolut inte gå och sätta mej. Framför mig stod en söt, svarthårig flicka i röd ylleklänning. Henne ville jag bli bekant med. Jag började peta lite försiktigt på henne, sen petade jag mer. Och ännu mer. Då vände hon sig hastigt om och gav mej en så ilsken och bestraffande blick, att jag trodde jag skulle sjunka genom golvet. Men så småningom blev vi bänkkamrater och bästa vänner. Hon hette Märta”.

Det var vid samma tid som hon möter Madicken, eller Anne-Marie Fries som hon egentligen hette. Madicken bodde granne med Näs i ”Villan”, som det tjusiga huset kallades. Madicken och Astrid umgås varje dag och, eftersom Ann-Marie var stark och modig så lär hon Astrid att slåss. Men Astrid är den vildaste av de två. De leker ofta indianer och klättrar omkring i träd och på tak.

I skolans bibliotek fanns det hur många böcker som helst och Astrid läste nästan alla. ”Jag hade en så fruktansvärt uppdämd läslust att det är konstigt att jag inte läste ihjäl mig när jag väl kom över böcker.”

Efter tre år i folkskola fortsatte Astrid och Madicken på samrealskolan. Kostnaden för realskolan var cirka 30 kronor per termin och skolgång var ingen självklarhet för alla barn, men Samuel August kunde betala avgiften för Astrid och hennes syskon. Astrid tyckte mycket om samrealskolan och hade en bra lärare i språk, adjunkt Tengström, som uppmuntrade hennes skrivande och ofta läste upp hennes uppsatser för klassen. När hon var tretton fick hon en uppsats publicerad, uppsatsen hette ”På vår gård” och trycktes i Vimmerby Tidning.

Det var då som man började kalla henne för Vimmerbys Selma Lagerlöf och Astrid bestämde sig för att någon författare, det skulle hon i alla fall inte bli.