Astrid-läser-förstoringsglas-bok

Vad läste Astrid Lindgren

“Har vi en gång vant oss att hämta vår fröjd och tröst i böckerna, så kan vi inte undvara dem.” Astrid Lindgren framhöll under hela sitt liv vilken stor roll läsning och böcker spelat för henne och hur viktigt det var för barn som växer upp att få tillgång till berättelser och fantasivärldar.

1958 mottog Astrid Lindgren det prestigefyllda HC Andersen Award, som liknats vid Nobelpriset för barnlitteratur. Sitt tacktal avslutade hon: "Ett barn ensamt med sin bok skapar sig någonstans inne i själens hemliga rum egna bilder, som överträffar allt annat. Sådana bilder är nödvändiga för människan. Den dag barnens fantasi inte längre orkar skapa dem, den dagen blir mänskligheten fattig. Allt stort som skedde i världen, skedde först i någon människas fantasi, och hur morgondagens värld ska se ut beror till stor del på det mått av inbillningskraft som finns hos de där som just nu håller på att lära sig läsa. Därför behöver barnen böcker."

Vilka böcker var det då som hon läste själv? Här presenterar vi några av de som betytt mest för henne.

Anne på grönkulla uppslag

Anne på Grönkulla

av Lucy Maud Montgomery

Få har missat att det finns likheter mellan den rödhåriga Anne med den livliga fantasin och Pippi Långstrump. Kanadensiska författaren LM Montgomerys klassiker kom ut 1908 och den allra första översättningen var svensk, den kom redan 1909.

I essän ”Det började i Kristins kök” skriver Astrid Lindgren: ”Anne på Grönkulla, å, du min oförglömliga, för evigt åker du i trillan bredvid Matthew Cuthbert under Avonleas blommande äppelträd! Hur jag levde med den flickan! En hel sommar lekte jag och mina systrar Anne på Grönkulla i stora sågspånshögen uppe vid sågen, jag var Diana Barry och dyngpölen bakom lagårn var Mörka speglande vågen.”

Pappa Långben

av Jean Webster

Pappa Långben är berättelsen om den föräldralösa Judy Abbott som med hjälp av en okänd välgörare får gå på ett amerikanskt flickcollege. Villkoret är att hon skriver brev till den okände, som hon börjar kalla för ”Pappa Långben”. Boken var mycket läst och omtyckt i Astrids familj, och ganska säkert så var ”Pappa Långben” inspirationen till det likartade namnet ”Pippi Långstrump”, namnet på flickan som Astrids dotter Karin en kväll bad sin mamma att berätta om.

Astrid-Karin-Lasse-Läser-Gruk

Gruk av Piet Hein

Piet Hein var en dansk vetenskapsman, filosof, författare och konstnär. Han är berömd bl a för att ha varit med och formgivit Sergels torg såväl som Bruno Mathssons klassiska bord Superellips. Som författare skrev han små filosofiska grukar, korta dikter. Dessa hörde till Astrid Lindgrens favoriter. I hennes böcker om Kati finns en mängd litterära anspelningar, bland annat till Piet Hein.

Läs mer om Kati

Svält

av Knut Hamsun

En av Astrid Lindgrens stora läsupplevelser var Svält av norske författaren Knut Hamsun. Som ung arbetade Astrid i Stockholm, medan hennes son Lasse bodde hos en fostermamma i Köpenhamn. Hon var fattig, ganska ensam och ofta hungrig – försändelser med mat från föräldrarna i Småland utgjorde en av få ljuspunkter i tillvaron. Ibland satt hon på en bänk utanför Engelbrektskyrkan och läste. Så här skrev Astrid i Expressen 1974 om läsupplevelsen hon haft av Svält:

”… allt blandade sig till en enda intensiv känsla av lycka över boken och samhörighet med den unge Hamsun och alla andra som gick omkring och svalt i världens städer. Som nu till exempel jag, nåja, nåja, inte svalt jag tillnärmelsevis så bittert som Hamsun, som gick där borta i Kristiania och tuggade på en träflisa, här i Stockholm var det bara så pass att man nästan aldrig kände sig riktigt mätt. Men det räckte för att man skulle kunna identifiera sig med den unga tokdåren i Kristiania – och tänk att han kunde skriva en så gripande och så sanslöst rolig bok om svält.”

Det har också noterats att huvudpersonens återkommande lögner och uppdiktningar troligen inspirerat till Pippi och hennes ohejdade ljugande.

CITAT

“En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje.”

Astrid Lindgren, Om läshunger, ur Vi husmödrar 1956:10

På västfronten intet nytt

av Erich Maria Remarque

Första världskrigets fasor ur en tysk soldats synvinkel. Om det djupa intryck som boken, som utkom mellan de två världskrigen, gjorde kan vi läsa i Astrid Lindgrens krigsdagböcker.

”När jag läste den, kröp jag under täcket om kvällarna (det var på Atlasgatan) och grät av förtvivlan, och jag minns, att jag tänkte, att om det skulle bli krig en gång till och Sverige skulle till att ge sig med, så skulle jag krypa på knäna upp till regeringen och besvära dom att inte låta helvetet braka löst. Lars skulle jag skjuta själv, tänkte jag, hellre än att släppa honom ut i kriget. Hur ska de inte lida, de arma mödrarna på detta vanvettiga jordklot.”

ronja-rovardotter-i-skogen-crop

Skogsliv vid Walden

av Henry David Thoreau

Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau, som handlar om hur författaren bygger sig en bostad av skogens material och försöker leva så enkelt och ensamt som möjligt, var en av Astrids favoritböcker. Boken är en av dem som står på en liten bokhylla ovanför Astrid Lindgrens säng i bostaden på Dalagatan 46, där hon hade böcker som betydde något särskilt för henne.

Luciadagen 1947 skrev Astrid i sin dagbok:

”I kväll sitter jag här ensam […] Jag har läst Frans G. Bengtssons inledande biografi över Thoreau i min nyförvärvade ”Skogsliv vid Walden”. Jag grät över Thoreaus ord om sig själv: “My greatest skill has been to want but little. For joy I could embrace the earth. I shall delight to be buried in it. And then I think of those among men who will know that I love them, though I tell them not.” […] Ibland får jag sån lust att vara filosof, avsäga mig livets futtigheter och ”want but little”. Eventuellt leva lite skogsliv vid Walden. Det skulle kanske kunna bli något av mej, om jag fick hållas.”

Astrid Lindgren älskade att vara i naturen men eftersom hon bodde i stan så kunde hon inte alltid vara där – men hon kunde vara där i fantasin. Det var faktiskt så som sagan om Ronja Rövardotter började för henne – med en längtan till naturen.

”… hon levde sitt ensamma skogsliv. Ja, ensam var hon, men hon saknade ingen. Vem skulle hon sakna? Hennes dagar var fulla av liv och lycka.” (ur Ronja Rövardotter)

astrid-lindgren-i-diktens-trad-crop

Astrid Lindgren i diktens träd

Red: Vivi Edström

Sist men inte minst tyckte Astrid Lindgren mycket om svensk lyrik. Pär Lagerkvist, Harry Martinson, Evert Taube, C J L Almqvist, Stig Dagerman, Gustav Fröding, Harriet Löwenhjelm, Edith Södergran och många andra skalder tillhörde hennes favoriter. I hennes böcker förekommer ett stort antal citat och anspelningar från den svenska diktskatten. Ett citat som farbror Melker på Saltkråkans ”Denna dagen, ett liv” av Thomas Thorild är det många som numera tror är Astrids eget.

Vivi Edström, författare till studien ”Vildtoring och lägereld” som bl a belyser Astrid Lindgrens starka lyrikintresse, har samlat Astrid Lindgrens favoritdikter i antologin ”Astrid Lindgren i diktens träd” (1994). Den finns tyvärr inte i tryck men på bibliotek och antikvariat.

Källor: Jens Andersen har skrivit om Skogsliv vid Walden och Svält i Astrid Lindgren-biografin Denna dagen, ett liv.