Mio, min Mio

Mio

Nioårige Bo Vilhelm Olsson, Bosse, bor på Upplandsgatan i Stockholm hos sina fosterföräldrar tant Edla och farbror Sixten. De tycker att han är besvärlig och jobbig. Bosse önskar att han hade en likadan pappa som sin kompis Benke som bygger modellflygplan tillsammans med sin far. Bosses riktiga mor dog när han var nyfödd och hans far, tror fostermodern, var nog bara en slusk.

Via tant Lundin i fruktaffären, ett magiskt gyllene äpple och en ande i en tomflaska reser Bosse till Gröna ängars ö, Landet i fjärran. Nere vid havsstranden hittar Bosse sin fader konungen som letat efter honom i nio år. Det visar sig att han inte alls heter Bosse – utan Mio.

Från Gröna ängars ö går det en bro till Landet Utanför där den grymme riddar Kato bor, där nästan allt är svart och där folk har det eländigt och är utsvultna. Mio och hans vän Jum-Jum tar på sig uppdraget att bekämpa Kato och befria Landet Utanför.

En storslagen och vacker äventyrsberättelse om övergivenhet, om att vara liten och behöva axla ett stort ansvar, om föräldraskap, gott och ont och om kärlekens makt.

Historien bakom Mio, min Mio

Varje dag gick Astrid Lindgren genom Tegnérlunden i Stockholm, på väg mellan hemmet på Dalagatan och sitt arbete på Rabén & Sjögren. En gång satt där en ensam liten pojke på en bänk i skymningen.

Om hur sagan kom till berättade Astrid så här i en radiointervju:

“Mio min Mio, ja det är egentligen en kortare saga som jag skrev, och jag vet inte riktigt hur jag kom på det, det är ju så att den börjar i Tegnérlunden. Jag gick genom Tegnérlunden och såg en liten pojke på en bänk, och så började jag tänka att ja, han bor väl kanske i det huset där. Och så började jag fundera lite på det, och att han satt där. Och att anden i flaskan kom, och att han flög bort då till Landet i Fjärran. Men det var inte min mening att jag skulle skriva något mer än så. Utan den sagan trycktes då i en tidning. Sen, efter flera år började jag fundera och undra hur han hade det därborta egentligen. Om han hade nån att vara tillsammans med, när han inte hade Benka som han hade hemma på Tegnérgatan.”

Mio på en bänk

"Det är nog ganska sällan det finns några andar i pilsnerbuteljerna från Stockholms Bryggerier. Men här var i alla fall en." (ur Mio, min Mio, ill. Ilon Wikland)

Citat

”Se till att du träffar hjärtat, skrek han. ”Se till att du hugger rakt genom mitt hjärta av sten. Det har skavt där inne så länge och gjort så ont.” Jag såg in i hans ögon. Och i hans ögon såg jag något underligt. Jag såg att riddar Kato längtade att bli av med sitt hjärta av sten. Kanske var det så att ingen hatade riddar Kato så mycket som riddar Kato själv.”

ur Mio, min Mio