Lillebror och Karlsson på taket

Karlsson på taket

I ett alldeles vanligt hus, på en alldeles vanlig gata i stan bor Lillebror. Allra helst vill han ha en egen hund. Uppe på taket, i en liten stuga bakom den stora skorstenen, bor en herre som heter Karlsson. Han är, enligt sig själv, en vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år. På ryggen har han en liten propeller och med den kan han flyga… Han bestämmer sig för att landa hos Lillebror. Efter det blir ingenting sig likt.

Karlsson gör precis som han vill – han äter upp allt godis själv, tar alltid den största kakan och tycker om att fifilura och tirritera folk. Han är helt övertygad om att han är bäst på allt och talar gärna om det för alla. Han vill gärna ha presenter och hitta på roligheter – och om något går sönder eller förvinner så är det en världslig sak och inget att sura för. Lillebror älskar Karlsson men mamma, pappa och storasyskonen påstår att han är ett påhitt. ”Påhitt kan de vara själva”, fnyser Karlsson.

”Smälla ska det göra och roligt vill jag ha, annars är jag inte me’!”

Karlsson, ur Karlsson på taket smyger igen

Citat

”Jag är en vacker och genomklok och lagom tjock man i mina bästa år.”

Karlsson om sig själv i Lillebror och Karlsson på taket