Historien bakom Pippi

Hur kom Pippi Långstrump till?

Första gången Pippi Långstrump nämndes var när Astrids dotter Karin var sju år gammal. Karin låg sjuk i lunginflammation och ville att mamma skulle berätta en saga.  En kväll sa hon ”Berätta om Pippi Långstrump” och uppfann i samma stund det som skulle bli en av världens mest välkända barnboksfigurer. ”Eftersom det var ett märkligt namn blev det också en märklig flicka”, sa Astrid Lindgren. Under flera år hittade hon på nya historier för Karin och hennes vänner. 

Historien

Några viktiga årtal

1944

Astrid ger manuset till Pippi Långstrump i födelsedagspresent till sin dotter Karin

1969

Inger Nilsson spelar rollen som Pippi Långstrump för första gången

2018

Pippi översätts till det 74 språket, amhariska, som talas i Etiopien

Vad inspirerades Astrid Lindgren av när hon skrev Pippi?

När Karin kom på namnet Pippi Långstrump var hon ganska säkert inspirerad av boken Pappa Långben av Jean Webster, som var en mycket älskad och läst bok i Astrid Lindgrens hem. Inspirationen till berättelserna om Pippi hämtade Astrid från många håll, bland annat fick Pippi sitt röda hår och sina fräknar från en av Karins skolkamrater, Sonja, som alltid var vildast på barnkalasen. En annan rödhårig, föräldralös och påhittig flicka var Anne på Grönkulla, en av Astrids favoritböcker. Dessutom fanns en ung flicka som en sommar hyrde en villa i Furusund, där Astrid och hennes familj hade sommarhus. Författaren Lennart Hellsing har berättat om denna märkvärdiga unga flicka som bodde i det som kallades ”Ofärdiga villan”. Hon hade en häst som stod bunden på verandan. Något stall fanns inte och grannar som promenerade förbi förundrades, en av dem var Astrid Lindgren.

Astrid och dottern Karins rödhåriga skolkamrat

Astrid Lindgren med Karins gamla skolkamrat Sonja, foto: Jacob Forsell

Sockerdricksträdet vid Astrids barndomshem Näs

Sockerdricksträdet i Villa Villekullas trädgård, i vars ihåliga stam Pippi, Tommy och Annika hittar sockerdricka, var en av de flerhundraåriga almarna som fortfarande finns kvar vid Astrids barndomshem Näs. “Inte-stöta-golvet”. var en lek syskonen på Näs och de andra barnen på gården ofta lekte. Det gick till så att man klättrade runt hela sovrummet utan att en endaste gång röra golvet, precis som Astrid skulle låta Pippi, Tommy och Annika göra långt senare i Villa Villekulla. Astrid har utropat sin storebror Gunnar till ”världens första sakletare”. Det var också han som ”utan snus och brännvin i två dagar” försmäktade på en öde ö i hemtrakten.

En ytterligare inspirationskälla som uppmärksammats är filmer med stumfilmsstjärnan Mary Pickford, som var otroligt populär när Astrid var ung. I en av hennes filmer spelar hon en liten flicka i brokiga kläder som bor ensam med en häst, i en annan knyter hon fast borstar på fötterna när hon ska skura golvet.

Astrids dotter Karin Nyman berättar om Pippi Långstrump

Citat

”Inget normalt barn äter upp en tårta på ett kafferep, var det en som indignerat skrev. Och det var ju sant. Inget normalt barn lyfter en häst på rak arm heller. Men om man kan det, så kan man kanske också sätta i sej en hel tårta.”

Astrid Lindgren kommenterar en kritik mot Pippi Långstrump

Pippidebatten

När boken om Pippi Långstrump skrevs pågick en debatt i Sverige om ungdomens förvildning, en debatt som pågått länge och som man kan utgå från att Astrid var väl medveten om. Hon hade redan 1939 skrivit en insändare i DN med titeln ”ungdomens revolt”. Att Astrid skrev boken om Pippi var inte tänkt som debattinlägg, även om Astrid var väl medveten om bokens uppstudsighet. För många barn var Pippi befriande och förlösande och en härlig kontrast till de ganska auktoritära uppfostringstankar som då var gällande. När boken kom ut 1945 fick den ett mycket positivt mottagande, men efter något år var det en professor i psykologi och pedagogik, John Landquist, som tyckte att Pippi Långstrump var smaklös, att hon betedde sig sinnessjukt och han var rädd att andra barn skulle inspireras och härmas och hälla socker på golvet. Då lät andra tvivlare också höra av sig och debatten om Pippi blossade upp. I tidningen Husmoderns debattserie om barnuppfostran fick Pippi sig en känga av Eva Sällberg, sekreterare i utrikesdepartementets pressrum. Sällberg var motståndare till ”fri uppfostran” och Pippi hade ju inte ens fått en fri uppfostran, utan var helt i avsaknad av uppfostran. Det var då Astrid la sig i debatten och försvarade alla barn som bara, i trygghet, vill undersöka världen. Astrid skrev att man borde visa barnen samma hänsyn som man gör vuxna och myntade sedan uttrycket som har kommit att citeras otaliga gånger: ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv”.

1995 startade debatten igen då kristdemokraten Carin Stenström gav Pippi-kulten skulden för ungdomars brist på mognad, att självfixering och självupptagenhet förhärligades och att denna Pippi-dyrkan ställde normalt beteende på ända.

Bilden av Pippi i 2000-talets Sverige och Norden har präglats av den s k n-ordsdebatten. Ordet neger förekommer på många ställen i böckerna, främst när det handlar om Pippis pappa som är kung över kurrekurredutterna, ett folk som bor på en ö i Söderhavet. Sedan böckerna skrevs på 40-talet har ordet kommit att ifrågasättas och uppfattas numera som mycket kränkande och rasistiskt.

SVT beslöt 2014 att klippa bort ordet ur tv-serien Pippi Långstrump, vilket orsakade en enorm debatt med högröstade åsikter från alla möjliga håll. Många försökte använda Pippi som slagträ för att föra fram egna agendor som kanske inte hade så mycket med barnbokskaraktären att göra. Den huvudsakliga frågan handlar dock om huruvida det är rätt att ändra i ett verk när upphovsmannen är död. Efter många överväganden beslöt Astrid Lindgrens familj och Astrid Lindgren Aktiebolag tillsammans med förlaget Rabén & Sjögren att byta ut ordet i alla nya svenska upplagor av böckerna. Den största anledningen var att man ansåg att det inte går att fortsätta ge ut böcker som riskerar att göra barn som läser dem ledsna och kränkta. Så här kommenterade Astrid Lindgren själv i en personlig intervju gjord av Elisabeth Frankl. Frågan var om Astrid Lindgren skulle skrivit Pippi Långstrump annorlunda 1970, då intervjun gjordes:

”Ja, jag skulle ta bort en massa idiotier. […] Spiksäkert är att jag inte skulle ha gjort Pippis pappa till negerkung! En vit kille som kommer till Söderhavet och sätter på sig bambukjol[!] Men det är ju inte så att jag tänkte att vi är så överlägsna dom svarta så att om vi kommer till Söderhavet blir vi genast kungar. Det är några som har tyckt att detta var en sådan oerhörd rasism. Vad dom än kan säga om mig personligen, om dom tror att jag har några som helst rasistiska tendenser så är det fel. Och det hade Pippi inte heller. Men tiderna har ändrats och i dag skulle jag inte gjort honom till negerkung. Han skulle antagligen varit sjökapten eller pirat.”

Flera andra förlag i andra länder har också gjort redigeringar i böckerna, men då det handlar om översättningar är frågan inte lika känslig eftersom nyöversättningar av äldre böcker görs hela tiden.

En annan nutida Pippi-relaterad debatt har handlat om den duktiga flickan Annika i motsats till den vilda och fria Pippi, och vilken av dessa kvinnotyper vårt samhälle premierar. Även i andra delar av världen blossar debatt upp – i Kina 2008 ifrågasattes Pippis sätt att behandla poliserna. Helt säkert är att varken Pippis popularitet eller hennes förmåga att väcka uppståndelse verkar ha avtagit på nästan 75 år.

Vill du veta mer om historien bakom några andra karaktärer?