Den lilla torparpojken Johans familj har mist sin enda ko, Embla. Hon åt en spik och dog igår. Nu står Johan på farstubron och tänker på det förfärliga som hänt. Han tittar ut på den vita snön som faller och lägger sig som ett tyst täcke över precis allting. Men riktigt tyst är det inte, för ute på vägen far Bäckhultarn förbi på väg mot stan. Han är nämndeman och har minst tjugo kor som lever allihop. Det är så orättvist. Inte vet Johan när han står där och ser Bäckhultarns släde försvinna bortåt vägen att släden mot kvällen kommer att fara samma väg tillbaka och tappa något i diket, något som kommer att lindra sorgen efter Embla.
Berättelsen utkom första gången 1951 i antologin En bil kommer lastad. Det här är en nyutgåva av bilderboken När Bäckhultarn for till stan som utkom 1989.