Hur Astrid Lindgren inspirerade Barbro Lindgren
Som förlagsredaktör under nära 25 år fick Astrid Lindgren ta emot och läsa otaliga manuskript och komma med råd, synpunkter och inspiration till förhoppningsfulla skribenter. Under hennes tid hann många stora författare och illustratörer lanseras, som till exempel Åke Holmberg, Harry Kullman, Edith Unnerstad, Hans Peterson, Ann Mari Falk, Kerstin Thorvall och Barbro Lindgren.
Här kan du läsa det brev Barbro Lindgren fick tillsammans med sitt debutmanus i retur och som Barbro själv har sagt lärde henne det viktigaste om att skriva för barn. Brevet är skrivet 20.12 1964.
Bästa Barbro Lindgren!
Mats är en liten trevlig unge, som man får sympati för, och det får man också för författarinnan, som vet så mycket om barn. Men hon vet inte riktigt lika mycket om hur man bygger upp och vidmakthåller intresset i ett manus, och orsaken är densamma som har kommit så många andra manuskript på fall – författarinnan gör det lite för lätt för sig och halkar från den ena episoden till den andra utan att egentligen ta ut tillräckligt ur någon. Så gör många, många, för det är ett lätt sätt att skriva böcker.
Men när det gäller Er har man känsla av att Ni verkligen skulle kunna ta ett krafttag och arbeta om boken till något med det rätta stinget i. Huru sker det ja, jag önskar att jag kunde förklara vad jag menar, så att Ni trodde mig! Jag kan bara ge Er några riktlinjer. Först och främst inte så många händelser och inte så många personer som Ni bara så att säga fluktar på. Vartenda kapitel bör vara en mer eller mindre fristående novell med en fast kärna i. Låtsas att Ni har fått i uppdrag att skriva en ordentligt genomförd skildring av hur Mats en gång rymde till mormor – som han trodde – det skulle bli en sån där novell jag talar om. Detsamma om när Lill-Fia skulle säljas, låtsas att ni har fått i uppdrag att skriva om det och bara om det och håll på med det tills Ni känner att spänningen är uppbyggd på rätt sätt och att alltihop håller fram till slutet. Då har Ni fått ännu en fin novell som blir ett kapitel i boken om Mats.
Slopa gärna kapitlet ”På teatern”, för det är bara roligt för vuxna människor som vet vad teater är, men nu skriver Ni för barn och då måste Ni avstå från roligheter som bara vuxna kan förstå. Omge Mats med en liten skara personer där vi känner allihop lika bra som han själv gör. Det skulle räcka med Lillpelle och Limpan och ett par till. Varken farbror Jensen eller tant och farbror Linder eller Klas-Herman för att bara nämna några, angår oss det bittersta för vi får ingen chans att verkligen lära känna dem.
Vore jag som Ni så släppte jag aldrig i väg Mats till farfar och farmor i den här boken, jag skulle låta honom larva omkring hemma på Vanadisvägen i sällskap med Lillpelle och Limpan. Han behöver inte uppleva några märkvärdiga saker men det han upplever ska byggas upp ordentligt.
Ni slingrar Er från svårigheterna genom att hastigt flytta Mats till en annan miljö och Ni fyller ut sidorna med dialog, som ibland är högst förtjusande och rolig men ibland förefaller att vara där bara för att fylla ut sidan, så att ni kan gå vidare till nästa kapitel. Ja, detta var bara några synpunkter.
Har ni observerat att vi har en pristävling på gång? Kan Ni inte ta och skriva sex, sju, åtta små pärlor till noveller om Mats och så skicka in manuset till vår tävling. Ett exempel till: Fågelungen. Där klarar Ni av med tri raske skutt det som skulle kunna bli en tjusig och spännande historia. Han kunde väl hitta fågeln i Vanadislunden tillsammans med Limpan i stället för på landet tillsammans med den hjärtligt ointressante Klas-Herman. Eller vad säger Ni?
Jag hoppas att jag nu inte har tagit allt mod ur Er, för det var inte min mening. Kanske får jag se Ert manus igen.
Det hoppas jag.
Med hjärtlig hälsning
Astrid Lindgren
