Läsandet
På Näs fanns det en stuga där familjen Ericssons “kogubbe” Sven bodde med sin fru Kristin och deras dotter Edit. Astrid och Gunnar älskade att leka hemma hos Edit, som var några år äldre. Hon hade en egen kammare på vinden med obegripligt spännande saker. Där fanns dockor, bokmärken, askar med pärlor och några sagoböcker. Ibland försökte Astrid och Gunnar smita in i huset och uppför trappan till Edits rum även när hon inte var hemma. Men den barska Kristin hörde dem alltid och hindrade dem från att gå dit när inte Edit var med. Astrid och Gunnar var övertygade om att Kristin hade trollöron eftersom hon hörde så bra. Men ibland var Kristin snäll och bjöd på pannkakor, hon kunde baka de godaste pannkakorna på jorden.
Ur-köket där allt började
I Kristins fattiga kök fanns bara en träsoffa, ett bord, ett par stolar och en järnspis. Det var i detta kök som Edit läste den första sagan som den då fyraåriga Astrid någonsin fick höra, en dag då regnet trummade mot fönsterrutan. När Edit läste om jätten Bam-Bam och féen Viribunda förvandlades köket till en förtrollad plats.
Astrid berättar själv: ”Och vi satt där på golvet, min bror och jag, och hörde henne läsa den förunderliga sagan om ’Jätten Bam-Bam och féen Viribunda’. Ja, att man inte dog på fläcken! I det ögonblicket föddes läshungern hos mig, och med fyraåringens hela otålighet stirrade jag på de där konstiga, svarta krumelurerna som Edit kunde tyda men inte jag och som genom någon egendomlig magi plötsligt kunde fylla hela köket med féer och jättar och trollpackor.”
Det här köket blev viktigt för all framtid. Astrid har berättat att nästan alla kök som finns beskrivna i hennes böcker är just Kristins kök.
Alla sinnen engagerades
Syskonen på Näs läste allt de kom över. Böckerna och läsningen var en ständig inspiration för deras lekar. Ibland sjöng de om böckerna. En gång när Astrid skulle få lillasyster Ingegerd att somna så sjöng hon helt enkelt direkt ur den bok hon höll på att läsa för tillfället.
Astrid beskriver själv hur det var att läsa som barn: ”Det var någonting som engagerade hela ens varelse, syn och lukt och känsel, intensivare än någon annan företeelse i ens barnavärld.” En ny bok var ”något nästan smärtsamt underbart”.
Det var till jul som barnen fick nya böcker, annars lånade de av kamrater och på skolbiblioteket. Astrid vittnar om en omättlig läshunger där allt hon kom över – från Anne på Grönkulla och Tom Sawyer till Mannen med stålnävarna och Kämparnas konung – lästes med samma hänförelse och rika behållning.
Fattig och hungrig – då blev böckerna en räddning
Under den period på 20-talet när Astrid bodde ung, fattig och utan sin stora familj i Stockholm kom läsningen att bli något livsviktigt för henne. Hon skriver: ”Mina söndagar var ensamma och trista, dem kunde jag komma igenom bara med hjälp av böcker.”
Hon beskriver också sin lycka över upptäckten av Stadsbiblioteket: ”Jag glömmer aldrig hur det kändes att komma in i den där stora rotundan och se ett hav av böcker. Det var bara att ta för sig, trodde jag. Jag gick länge omkring där och njöt och valde bland volymerna.” Sedan visade det sig att det inte bara var att välja och vraka, först måste man ha ett lånekort och det skulle ta några dagar att skaffa. Astrid beskriver: ”Det var en besvikelse som alldeles tog knäcken på mig, jag kunde inte behärska mig utan började till min eviga skam gråta rakt ut i luften.” Bibliotekarien tittade då förvånat på henne, ”han tyckte nog att det var ett litteraturintresse i överkant”, skriver Astrid.
En bok som gjorde starkt intryck under denna period var Knut Hamsuns Svält. Astrid kände då ”en intensiv lycka över boken och samhörighet med den unge Hamsun och alla andra som gick och svalt i världens städer. Boken var både gripande och sanslöst rolig.”
”Hur jag skrattade, där jag satt på parkbänken måste jag hålla upp boken för ansiktet för att inte någon som gick förbi skulle tro att jag var förryckt, ja, jag kved av skratt, när jag läste om J.A. Happolati, mannen som hade uppfunnit den elektriska psalmboken. Kanske hade Pippi Långstrump aldrig blivit en så enorm lögnerska om inte Hamsun hade suttit på en träbänk och stormljugit om den vidunderlige Happolati för en beskedlig halvblind gammal gubbe som kommer och slår sig ner bredvid honom.”
Bredd och djup och ett enastående minne
Flera böcker som Astrid läste som barn fortsatte att vara favoriter under alla år. De lästes senare högt för både barn och barnbarn, som genom Astrids röst fick uppleva magin i historierna. Till dessa hör till exempel Skattkammarön, En liten prinsessa och Pappa Långben.
Senare läste hon mycket, lyrik, filosofi, historiska romaner och biografier. Bland lyriker tyckte hon om till exempel Ferlin, Bergman, Martinson, Selander och Lagerkvist. Men också Fröding, Bellman, Karlfeldt, Södergran, Söderhielm, Sjöberg och Gullberg. Piet Hein och hans GRUK:ar var också favoriter. Hon kunde citera massor av dikter utantill och kunde alla verserna i en mängd gamla skillingtryck.
Inom räckhåll för kvällsläsning kunde hon ha till exempel Odysséen, Krig och fred, Den gudomliga komedin, Falstaff Faikr samt böcker av Solsjenitsyn. Astrid var snarast en allätare av litteratur. Böcker på norska, danska, engelska och tyska läste hon som vuxen på originalspråket.
Både hemmet på Dalagatan och sommarhuset i Furusund är fyllda med bokhyllor. Tillsammans innehåller boksamlingarna över 4 200 titlar.
