Astrid Lindgren

Husförhör i Katthult

Söndagen den 14 november
När det var husförhör i Katthult och Emil spärrade in sin fader i Trisseboda Det blev höst, mer och mer höst. Mer och mer gråa och mörka blev dagarna i Katthult och hela Lönneberga och hela Småland. "Hu vale", sa Lina när hon skulle till lagården klockan fem om morgnarna och måste ut i mörkret. Hon hade
lagårdslyktan att lysa sig med för all del, men den lyste så ensamt och ynkligt mitt i allt det gråa. Grått, grått, hela hösten var en enda lång grå vardag med bara ett och annat kalas eller husförhör som ensamt och ynkligt ljus i mörkret.

Husförhör, det vet du väl inget om, kan jag tro, men det var så på den tiden att folk måste kunna någotsånär vad som stod i bibliska historien och katekesen och därför skulle prästen då och då hålla förhör och ta reda på hur mycket de kunde och visste, inte bara barnen minsann, som man brukar plåga med förhör, utan alla i socknen, både stora och små. Sådana där husförhör hölls i tur och ordning i alla gårdar i Lönneberga, och även om själva förhöret inte var så roligt, så var kalaset efteråt så mycket bättre. Varenda människa i hela socknen fick vara med, till och med hjonen i fattigstugan, och de kom också så många som orkade släpa sig dit, för när det var husförhör fick man äta så man kunde spricka, och det var en god sak tyckte de flesta. Det var husförhör i Katthult en dag i november, och det livade upp alla, särskilt Lina, för husförhör tyckte hon om.

"Ja, fast inte alla di där frågorna", sa hon. "Ibland vet jag knappt vad jag ska svara."

Och säkert är att Lina inte var så vidare hemma i bibliska historien. Det visste prosten, och han brukade ge henne så lätta frågor, för han var en snäll man. Nu hade han hållit på länge och väl och berättat om Adam och Eva som bodde i Edens lustgård och var de första människorna på jorden, och han trodde förstås att alla, till och med Lina, vid det här laget hade lärt sig det, för när det blev Linas tur att förhöras frågade han helt vänligt:

"Nå, Lina, vad hette nu våra första föräldrar?"
"Tor och Freja", sa Lina utan att blinka, och Emils mamma blev röd i ansiktet av förargelse över Linas dumma svar, jo, för Tor och Freja var ju ett par gamla gudar som folk i Småland trodde på under den hedniska tiden för tusen år sedan, innan de någonsin hade hört ett knäpp om bibliska historien.